Redan?!
8 år har redan gått! Jag finner inga ord för att beskriva den tacksamhet och lycka jag känner för mina barn..
Världens coolaste Lilith blir hela 8 år idag. Nyss var hon en liten söt bebis, nu är hon en härlig unge med bestämda åsikter och en förkärlek till läxor av alla slag, dans och pyssel.
I morgon ska vi ta en eftermiddag på stan bara hon och jag. Jag älskar att hänga med henne! Hon är så klok.
Höruvajasägerelle?!
I've got 99 problems och högar av oläst studielitteratur... Men det löser sig.
Men ååhh...
Men nu måste man liksom nöja sig med lite grådassigt, lagom, runt 50 ett tag. Suck..
Chillar man bättre med en blöja på huvudet?
Den vägen vandrar vi...
Nu har jag skrivit om det här jävla inlägget fem fÖrbannade gångeR! MEn på nåt tappad-Bakom-vagnen-aktigt sätt haR jag Osmart nog lyckats radera det precis när jag blivit klar, varenda gång.
Nu är jag förbannad och orkar inte skriva allt en gång till.
Men jag smider spännande planer för mig och mina finaste. Och det blir nog på verklighet det här. Det känns som att jag måste.
Med stor risk att låta som en crazy cat lady...
Det var med stor sorg jag idag fick beskedet att Nils/Nisse har gått ur tiden.
Av alla katter jag har träffat och haft boende hos mig så var han den som var minst som en katt av dem alla. Jag är inte ens säker på att han visste att han var en katt. Egentligen var han nog bara någon som hade råkat hamna i en kattkropp.
Men det var bra för jag gillar egentligen inte katter. Men Nisse var hur lugn som helst och fullkomligt översocial.
Han snarkade som ett ånglok (alltid i min säng), han åt allt (och då menar jag verkligen ALLT) som gick att tugga på, han blev lätt överviktig (inte så konstigt med tanke på föregående punkt), han satte sig i knät hos alla som kom hem till oss -vare sig de ville eller inte, han drack nästan aldrig vatten ur sin egen vattenskål utan hellre från den dräggliga hundskålen eller badkaret eller något handfat, han satt alltid på dörrmattan och väntade på mig när jag kom hem, han skulle alltid in på toaletten precis när jag var där, han var mer som en hund.. sprang alltid fram och hälsade på folk så fort det kom någon.
Förutom den där gången när han betedde sig äckligt mycket som en katt och satt i fönstret och drog in en fågel..
Vila i frid Nisse, du berikade våra liv den lilla stund vi fick känna dig.
(Ja, det kan mycket väl hända att ni hittar mig i ett torp i skogen enbart i sällskap av djur om några år.)
Nu har den börjat...
Lycka!
Fantastiskt!
Mina dygn kommer då att bestå av 38,4 timmar, mina veckor innefatta 11,2 dagar och det kommer att gå åt 6,72 veckor på en månad.
Jo men vi har kommit överens om det, tideräkningen och jag. Det är enda sättet.
Eller så får jag se det här som den perfekta undanflykten till att inte behöva städa. Jag kan ju faktiskt inte. Jag hinner ju inte. Jag måste ju faktiskt plugga, och sånt är ju viktigt. Mycket viktigare än städning.
Jag får förklara för barnen varför vi sover i små kojor av damm, och varför vi äter inget annat än flingor direkt ut kartongen, varför det inte går att duscha för att silverfiskarna har tagit över badrummet och bommat igen dörren inifrån, och vi får gå på toa i slasken i köket.
Jo men det är ju för att mamma pluggar förstås.. Sånt är ju viktigt. Jätteviktigt är det ju... att plugga jättemycket..
Ibland blir jag arg..
Tanken på karma får mig iallafall att misströsta lite mindre.. Det enkla faktum att what goes around comes around. Folk som trampar på folk kommer ju till slut själva att bli trampade på, när de själva inte längre orkar gå.
Fast varför skulle det kännas bättre för mig? Det är ju bara sorgligt.
Men man får ju lära sig den hårda vägen när man har huvudet uppe bland molnen och vägrar både se och höra.
