Du vet Malin..

8 år har redan gått! Jag finner inga ord för att beskriva den tacksamhet och lycka jag känner för mina barn..

Världens coolaste Lilith blir hela 8 år idag. Nyss var hon en liten söt bebis, nu är hon en härlig unge med bestämda åsikter och en förkärlek till läxor av alla slag, dans och pyssel.

I morgon ska vi ta en eftermiddag på stan bara hon och jag. Jag älskar att hänga med henne! Hon är så klok.

Folk som läser beteendevetenskap, psykologi eller pedagogik och liknande ämnen missleder en ju gärna i tron om att de människorna kanske skulle vara lite mer medmänskliga än andra, bry sig lite mer om sina medmänniskor och vara lite mer medvetna om ett sjysst sätt att uppföra sig på till exempel... Det ligger ingen som helst sanning i det. 

Att psykologifolk är sundare i huvuvdet än andra är bara bullshit, vad tror ni det är som får en intresserad av ämnet till att börja med liksom?

Irriterad blir jag när jag gång efter annan får höra att jag inte kommer att klara av allt jag har på agendan.

Jag kan tala om för er gubbjävlar (ja, för det är bara såna det har varit) att ingenting är omöjligt! Och jag vet exakt vad jag gör, och jag fullkomligt älskar det jag håller på med, varenda liten del av det. Och ni kan ta erat jävla neggo-snack upp i rumpan, för jag blir så jävla trött på att höra eran skit. Ingen bryr sig om vad ni tror att ni vet! ÅÅÅHH!!! Galen blir jag!

Min helg har hittills bestått av utbildning, utbildning, utbildning. Och utbildningen fortsätter i morgon. Idag handlade det om Rädda Barnens organisation och sen en föreläsning om genus. Genus gör mig alltid glad. Det är så uppiggande att lyssna på såna föreläsningar. När han sa 80% av männens lön för fjärde gången under en halvtimme ville man ju bara Men kan du hålla käften om den där jävla lönen! VI vet! Och dänga stolen i huvudet på honom. Men det vore ju dumt att göra det på en av de få killar som verkligen har fattat någonting. De är ju ganska sällsynta organismer, de där genusmedvetna.

I alla fall, sen efter den här helgen kan jag gå runt och säga Hello, I'm working for The Scared Children.. Det känns bra. För jag brukar ju prata engelska.. typ..






Och en helt annan sak: Se Magnus Betnér, Livets Ord!!  Aj löv it. Han torkar sig i arschlet med nästan varenda norm som finns.. Hihihi

Chillar man bättre med en blöja på huvudet?

Nu har jag skrivit om det här jävla inlägget fem fÖrbannade gångeR! MEn på nåt tappad-Bakom-vagnen-aktigt sätt haR jag Osmart nog lyckats radera det precis när jag blivit klar, varenda gång.

Nu är jag förbannad och orkar inte skriva allt en gång till.

Men jag smider spännande planer för mig och mina finaste. Och det blir nog på verklighet det här. Det känns som att jag måste.

Det var med stor sorg jag idag fick beskedet att Nils/Nisse har gått ur tiden.
 
Av alla katter jag har träffat och haft boende hos mig så var han den som var minst som en katt av dem alla. Jag är inte ens säker på att han visste att han var en katt. Egentligen var han nog bara någon som hade råkat hamna i en kattkropp.

Men det var bra för jag gillar egentligen inte katter. Men Nisse var hur lugn som helst och fullkomligt översocial. 

Han snarkade som ett ånglok (alltid i min säng), han åt allt (och då menar jag verkligen ALLT) som gick att tugga på, han blev lätt överviktig (inte så konstigt med tanke på  föregående punkt), han satte sig i knät hos alla som kom hem till oss -vare sig de ville eller inte, han drack nästan aldrig vatten ur sin egen vattenskål utan hellre från den dräggliga hundskålen eller badkaret eller något handfat, han satt alltid på dörrmattan och väntade på mig när jag kom hem, han skulle alltid in på toaletten precis när jag var där, han var mer som en hund.. sprang alltid fram och hälsade på folk så fort det kom någon.

Förutom den där gången när han betedde sig äckligt mycket som en katt och satt i fönstret och drog in en fågel..

Vila i frid Nisse, du berikade våra liv den lilla stund vi fick känna dig.


(Ja, det kan mycket väl hända att ni hittar mig i ett torp i skogen enbart i sällskap av djur om några år.)